söndag 25 april 2010

Rebell mamman


Tycker inte jag att jag är, men ändå så verkar det vara som man provocerar genom att ha hemmabarn? jag brukar sällan öppna en diskussion om syskon på förskola när man är f-ledig...och jag har aldrig gjort det face to face på en samlingsplats för föräldrar, typ öppna förskolan.

Men ändå så dras jag in i sånt när jag kommer med en del av skaran till öppnis...jag minns en gång då det var ett gäng mammor (det verkar mest vara kärringarna som går igång på sånt...jag har aldrig blivit frontad av en pappa)

Detta var en öppen förskola som inte var den som jag går på i vanliga fall, utan en som jag besökte en gång...efter en liten stund frågade tantarna vilken förskola barnen gick på i "vanliga fall) och när jag sa att de var hemmabarn så tittade de först på varandra ungefär som de skulle förbereda attack...och det gjorde de ;)

Jag blev utfrågad av tre nippertippor som minsann förklarade för mig hur viktig förskolan var för barn, hur tråkigt det måste vara att vara hemma med mamma, att de inte lär sig sociala samspel och annat larv...jag försökte värja mig på ett fint sätt, men jag ledsnade efter en stund..och sa att det var bara latmaskar till morsor som satte sina små barn på förskola trots att de gick hemma, nu snackar vi alltså om barn under 3-4 år...jag blev deras favvo direkt :D eller inte....jag gick inte dit mera...men varför är det så provocerande att vilja ha barnen hemma? varför är det ok att hårt kritisera de som vill? ungefär som det är helt ok att påtala hur mager någon är..."ät upp dig lite nu för faen" men säger man så åt en överviktig "stäng käften nu då!" då blir man halshuggen.

4 kommentarer:

  1. Har ju gjort det där jag med, men fått "med" mig folk, faktiskt!
    Jag fattar faktiskt inte varför man överhuvudtaget skaffar barn (eller behåller dem) om man inte vill vara med dem.
    Inte vara den som betyder mest för dem och låta dem vara de som betyder mest, att lämna en 1-åring på dagis (om man inte är HELT tvungen)...jag fattar det inte.
    SWen kan jag definitivt förstå att man behöver tid utan barnen, men då finns det ju förhoppningsvis en annan förälder eller nära anhörig som kan ta hand om barnet medan man jobbar eller vad det nu är...

    SvaraRadera
  2. Jag förstår inte heller varför man sätter sin 18-månaders på förskola bara för att syskon kommer? börjar man jobba så kanske man inte har något val...men när man är hemma?
    Och allt snicksnack om att barnet behöver stimulans? vafan....lyft på arslet och ta sig iväg till en öppen förskola då!
    Egentid får man ta när det går...eller så får man acceptera att stå tillbaka några år.

    SvaraRadera
  3. Jag har haft mitt första barn på förskola 15 timmar i veckan när jag var hemma med mitt andra barn och skäms inte över det alls men det var nog inte heller det du menade med ditt inlägg. :) Verkligen dålig stil att gå på någon på det sättet som de gjorde!

    SvaraRadera
  4. Nej det var just det att jag var tvungen att försvara mig mot att jag tydligen var en usel mamma som hade barnen hemma? jag skulle aldrig ifrågasätta någons val så...särskilt inte någon som jag träffade på en öppen förskola som var okänd för mig...men här på vishan kan allt hända :-D

    SvaraRadera