Födelsedag!

Idag var det min tur att fylla år 38 fantastiska och händelserika år har det blivit! denna dag började som de allra flesta dagarna...gick upp runt 05 då Lilly och Ronja vaknade och började genast klura på dagens tårta! efter en snabb titt i skafferi och kyl så fick det bli en annorlunda tårta :) jag gjorde en botten av morotstårte-stuk (jag älskar morotstårta..) och sedan fick det bli vad jag hade hemma...fyllningen blev cf och aprikossylt blandat med sommarens jordgubbar som jag hade i frysen...på tårtan så hade jag "visp 20 %" blandat med lite röd karamellfärg och vaniljsocker...den blev ovanlig...men god!!

Min älskade Theodor ritade av mamma...jag ser nästan lite lätt illamående ut? och det borde jag göra efter inte mindre än 5!! bitar tårta...men en tårtälskare som jag tröttnar aldrig på tårta :)

Av makens syster m familj (som kommer förbi imorgon) så hade jag i förväg fått en helt underbar bakbok! som heter "1001 cupcakes,kakor och andra förföriska frestelser" och det var tamejtusan den bästa bak och kak bok som jag har fått! helt underbar :)

Senare på eftermiddagen så fick jag av maken ett bakplåtsställ, 3 olika bakformar och stansar för pepparkakshus! jag blev jätteglad!! det enda trista på födelsedagen är att våra tonåringar inte var här...jag trodde att det skulle bli lättare med tiden att vara utan barnen varannan vecka men ju äldre det blir desto tristare är det...det bästa vore om vi alla fyra vuxna bodde i ett kollektiv så man kunde ses jämt! och då skulle uppdelningen vara så här...exet skötte allt pappersjobb och datasupport, exets fru (lööv you sivan!) hon skulle stå för matlagning och shopping och städning..jag kunde baka och ligga i soffan och skratta åt allas tokerier, maken han kunde vara hustomte och sköta det praktiska, visst låter det bra?

Ett par glögglimpor blev det också idag så på kvällen åkte jag till E med bröd,saffranskrans och ett gäng muffins och blev kvar där ett tag, vi pratade,fikade,skrattade och grät...vi grät båda två över hur maktlös man blir när det ofattbara inträffar, jag kan inte föreställa mig vad de går igenom, jag kan inte säga något som får det att kännas bättre...men jag kan finnas här.