Akkis för hela slanten...

Just nu vill jag ha hit Hemfrid,arga snickaren,rent hus ja you name it...ge mig allt du har liksom! förra veckan rev jag av ett gäng nätter på jobbet och hade två ljuvliga kvällar/nätter hemma att se fram emot innan det var dags för 3 jobbarnätter igen...torsdagen var jag helt slut och gjorde inte mycket vettigt alls eller? jo...jag storhandlade ju på kvällen efter middagen..
Fredagen spenderades helt ofrivilligt på akkis men inte på Niva utan på barnsjukhuset.
Sonen kissade blod på eftermiddagen och med tanke på hans njurar så var det bara att åka in, vi blev efter 5 timmar på barnakuten inlagda på vår "hemavdelning" 95B..och där kom vi isäng först vid 02 eftersom nål skulle sättas och antibiotika skulle ges i.v.
På samma sal låg dock en liten gråtare...så vid 04 somnade jag i ren utmattning efter lite skorpor och kaffe...vid 06 vaknade sonen och hade lite ont vid kanylen så då gick vi upp..fick åka hem senare under dagen, hem och vila och sedan iväg till akkis igen...fast denna gång till jobbet:/
Nu har jag halkat efter ruggigt mycket med städ och tvätt...vänt ut och in på mig själv för att försöka hinna med allt och alla, till råga på allt fick Saga feber igår så inatt blir det vabba som gäller...
Jag skickade in på Hemfrids tävling, vinn städning....snälla? om det finns nån gud så ge mig priset!

Spiken i kistan..

Slökollar lite på Robinson så här mitt i natten medans jag lyssnar på nya favvo-låten, Thirty seconds to mars...the kill, och inser att just i detta nu skulle jag gladeligen lägga mig i en kista och bli igenspikad...jag skulle sova som en gris! nu har jag ingen dödslängtan, tvärtom...men en längtan efter att få sova miljoners timmar ostört...för här är några barn lite halvsnoriga så det vaknas hela nätterna:/
Och jag har väl inte haft nån längre period med bra sömn med tanke på att jag haft småbarn eller varit gravid de senaste 8 åren så sömn står högt på längta-efter-listan.
Nu undrar ni säkert varför jag inte sover nu? jo...när man varit i farten hela dagen med barn (jag jobbade natt först...sedan hade ett av barnen ont i halsen och fick vara hemma med mig..) så är det sååå skönt att få några timmar för sig själv, få tänka hela tankebanor utan att bli avbruten...
Ikväll storhandlade jag, tack vare att en av de söta tonåringarna passade de små sovande hemma eftersom maken var borta till 22, väl hemma igen bakade jag chokladbiskvier som blev helt ok om man gillar söta saker (som jag gör...därför älskar jag maken och barnen, de är jättesöta allihopa!)
Tyvärr har jag hamnat i en liten formsvacka, jobbat mycket...halkat efter med hemmajobbet och som grädde på moset så är tvättmaskinen ur funktion=klädhögar överallt...men skam den som ger sig, det är bara att bita ihop och streta vidare!

Drömmar

Häromdagen drömde jag sådära märkligt som jag kan göra när jag jobbat för mycket och sovit för lite, jag drömde att jag jobbade och blodet rusade i kroppen, jag hade fullt med ytliga ådror i ansiktet..jag var alltså fulare än vanligt, då tog en jobbarkompis blodtrycket på mig som var 250/150...och sedan tog snygg-henkan och den andra Henkan (ni som jobbar med mig vet vilka det är) ett ultraljud på buken och där fanns en stor tumör på njuren...jag åkte hem och ringde min husläkare som skickade en akutremiss på röntgen, efter det så ringde jag maken och bad honom komma men han hade visst inte tid för han satt på "lacken" och zippade kaffe med svågern, han kallade dessutom mig för din satans hypokondriker (bara det liksom...jag är en sån som åker till sjukan i sista stund egentligen).
På röntgen sedan sa läkaren att jag måste opas direkt men se det hade jag inte tid med eftersom jag måste jobba några nätter först och jag kunde bara inte vara utan de pengarna! men sedan vaknade jag...svettig och utan njurtumör (förhoppningsvis)
Mina dagdrömmar handlar om andra saker än sjukdomar, i min bästa värld så skulle jag dels starta eget med sorgbearbetning och föreläsa på olika ställen, nån dag i veckan...och under tiden plugga till obduktionstekniker (sista ansökan i feb.....får hålla drömmen vid liv ett litet tag till) och jobba endel på mitt vanliga jobb, Niva...
Eller den ouppnåliga drömmen att vinna snuskigt mycket pengar och köpa en bondgård och driva ekologiskt..fast egentligen borde jag drömma om barnen, att de håller sig friska och kan nå sina drömmar och mål här i livet, eller måste man nå sina mål? det kanske räcker med att vara lycklig? men just nu skulle jag bli lycklig av pengar...

Dagens gnäll på gnälliga kärringar

Det gäller gravidosar...har dagens kvinnor blivit gnälligare när de är på tjocken? eller är det bara att de hörs mera nuförtiden? jag kan kräkas...kräkas på riktigt på alla gnälliga gravidosar, nu menar jag inte de som gnäller lite då och då över halsbränna eller foglossning, utan de där som bara lever i själva självömkan...de som kräver att hela omgivningen ska serva dem och ständigt ta hänsyn till illamående och cravings...de som förvandlar sin man till någon slags serviceinrättning ett par månader.
Okey...jag har kräkat mig igenom 5 av 6 graviditeter, varav 2 fram till v.38...jag har haft högt blodtryck,foglossning och hejsanhoppsan och visst, det är inte kul...men det blir fan inte kulare av att ständigt vältra sig i skiten.
Vissa blir ju helt handlingsförlamade av att ha en alien i magen...eller så ogillar jag bara klena människor, vad vet jag? men när gnälliga gravidosar klagar över makens icke-plockade-av-disk fast hon själv går hemma hela dagarna och mannen jobbar? då vill jag bara fräsa...vill du ha barn eller inte? så sluta gnäll för fan!

Pinsamt att lägga sig i?

När ska man lägga sig i egentligen? och när ska man "sköt-dig-själv-skit-i-andra?" med skräckblandad förtjusning så måste jag nog tillstå att jag till en viss smula börjat likna min mor, hon är av den rediga typen som lägger sig i vad andra har för sig, iallafall när det gäller saker som verkar underliga.
Vid vissa tillfällen har jag lagt mig i vad andra gjort, när det har varit risk att andra har blivit sårade eller utskämda..då har andra tyckt att personen i fråga är ju vuxen? låt henne sköta sig själv! var inte sån minipolis (i just detta fall var det någon som skämde ut sig på facebook, och nej...jag kommenterade inte utan skickade mess..) men i andra fall så undrar folk varför ingen gjorde något? varför bryr sig ingen? äh vad fan...det var lättare när jag var barn, då lekte vi i stora gäng på gården inne i stan...den morsan som var ute just då förmanade oss ungar när vi gjorde fel,eller så ropade nån mamma uppifrån en balkong.
Jag blir ledsen i hela magen när jag ser andra vuxna bara gå förbi ungar som är uppsnoffsiga utan att förmana...eller den gången jag gick på stan en hal vinter och en gubbe mellan 80 och döden halkar omkull...då plötsligt gick folk över på andra sidan trottoaren för att slippa hjälpa till...skämmes!
Mina barn tycker att jag är pinsam mellan varven som säger till...min make likaså, men sorry darlings..ni kommer att fatta när ni blir lika läbbigt gamla som mig;)

Slökorvar..

Är det något som stör mig så är det slöa människor, och det stör mig att jag blir störd..man borde strunta i andra och rensa framför egen dörr först, jag vet..men ändå..när man hör om människor som gråter ut i olika forum om hur lite pengar de har, att de ska ha barn och inte har råd med vare sig spjälis eller vagn och snälla människor säger att de kan skänka saker, nähä? då svarar gråtmänniskan att det är fel färg på spjälisen!? eller den som gått arbetslös i hela sitt 30-åriga liv (blir försörjd av make..)  och blir erbjuden ett jobb? nä...orkar inte,fel arbetstider...inte drömjobbet osv.
Vad är det för fel på folk? har de blivit så bekväma och lata? vana att andra ordnar och fixar, litar på att någon annan ska ta hand om deras skit? eller hur var det Strindberg sa...det är synd om människorna.
Eller den familjen som gick till soc för att tigga om pengar till en sommarlandsresa så att di stackars barnen i familjen skulle ha något att berätta om i skolan efter sommarlovet, nähä? då blev de sura för att soc bara betalade resan och inträde...för de skulle minsann ha pröjs för mat på sommarlandets matställe också, för hua så jobbigt det skulle vara att ha med kylväska med matsäck på bussen! det går ju bara inte..har folk ingen stolthet nuförtiden, vill man inte kunna försörja sig själv? vill man verkligen vara så beroende av andra? nu fattar jag självklart att det finns många utan jobb som sliter arslet av sig för att hitta jobb...men nu snackar vi om latmaskarna som blir erbjudna chans på chans med tackar nej av bekvämlighetsskäl, skärp er för fan!

Viljans väg..

Är en jättefin bok som Saga fått av Mattias och Einar som tack för en tupp en gång...den boken älskar Saga, hon har den på en hylla högt upp och får bara tas ner och läsas av henne;) det är få saker hon är så rädd om som just den..
På tal om vägar och viljor...jag har hittat utbildningen som jag alltid velat gå! (åtminstone några veckor...) men tyvärr är den på helfart...och jag har inte råd att plugga, jäkligt orättvist enligt mig! när man äntligen vill bli lite klokare så sätter nåt så fånigt som pengar stopp.
Just därför pratar jag ofta med de stora tjejerna hur viktig utbildning är och att det är som lättast att plugga när man är ung...ansökan till min drömutbildning går ut i Februari...får hoppas på en trisslott innan dess då.