Dagens gnäll på gnälliga kärringar

Det gäller gravidosar...har dagens kvinnor blivit gnälligare när de är på tjocken? eller är det bara att de hörs mera nuförtiden? jag kan kräkas...kräkas på riktigt på alla gnälliga gravidosar, nu menar jag inte de som gnäller lite då och då över halsbränna eller foglossning, utan de där som bara lever i själva självömkan...de som kräver att hela omgivningen ska serva dem och ständigt ta hänsyn till illamående och cravings...de som förvandlar sin man till någon slags serviceinrättning ett par månader.
Okey...jag har kräkat mig igenom 5 av 6 graviditeter, varav 2 fram till v.38...jag har haft högt blodtryck,foglossning och hejsanhoppsan och visst, det är inte kul...men det blir fan inte kulare av att ständigt vältra sig i skiten.
Vissa blir ju helt handlingsförlamade av att ha en alien i magen...eller så ogillar jag bara klena människor, vad vet jag? men när gnälliga gravidosar klagar över makens icke-plockade-av-disk fast hon själv går hemma hela dagarna och mannen jobbar? då vill jag bara fräsa...vill du ha barn eller inte? så sluta gnäll för fan!

Pinsamt att lägga sig i?

När ska man lägga sig i egentligen? och när ska man "sköt-dig-själv-skit-i-andra?" med skräckblandad förtjusning så måste jag nog tillstå att jag till en viss smula börjat likna min mor, hon är av den rediga typen som lägger sig i vad andra har för sig, iallafall när det gäller saker som verkar underliga.
Vid vissa tillfällen har jag lagt mig i vad andra gjort, när det har varit risk att andra har blivit sårade eller utskämda..då har andra tyckt att personen i fråga är ju vuxen? låt henne sköta sig själv! var inte sån minipolis (i just detta fall var det någon som skämde ut sig på facebook, och nej...jag kommenterade inte utan skickade mess..) men i andra fall så undrar folk varför ingen gjorde något? varför bryr sig ingen? äh vad fan...det var lättare när jag var barn, då lekte vi i stora gäng på gården inne i stan...den morsan som var ute just då förmanade oss ungar när vi gjorde fel,eller så ropade nån mamma uppifrån en balkong.
Jag blir ledsen i hela magen när jag ser andra vuxna bara gå förbi ungar som är uppsnoffsiga utan att förmana...eller den gången jag gick på stan en hal vinter och en gubbe mellan 80 och döden halkar omkull...då plötsligt gick folk över på andra sidan trottoaren för att slippa hjälpa till...skämmes!
Mina barn tycker att jag är pinsam mellan varven som säger till...min make likaså, men sorry darlings..ni kommer att fatta när ni blir lika läbbigt gamla som mig;)

Slökorvar..

Är det något som stör mig så är det slöa människor, och det stör mig att jag blir störd..man borde strunta i andra och rensa framför egen dörr först, jag vet..men ändå..när man hör om människor som gråter ut i olika forum om hur lite pengar de har, att de ska ha barn och inte har råd med vare sig spjälis eller vagn och snälla människor säger att de kan skänka saker, nähä? då svarar gråtmänniskan att det är fel färg på spjälisen!? eller den som gått arbetslös i hela sitt 30-åriga liv (blir försörjd av make..)  och blir erbjuden ett jobb? nä...orkar inte,fel arbetstider...inte drömjobbet osv.
Vad är det för fel på folk? har de blivit så bekväma och lata? vana att andra ordnar och fixar, litar på att någon annan ska ta hand om deras skit? eller hur var det Strindberg sa...det är synd om människorna.
Eller den familjen som gick till soc för att tigga om pengar till en sommarlandsresa så att di stackars barnen i familjen skulle ha något att berätta om i skolan efter sommarlovet, nähä? då blev de sura för att soc bara betalade resan och inträde...för de skulle minsann ha pröjs för mat på sommarlandets matställe också, för hua så jobbigt det skulle vara att ha med kylväska med matsäck på bussen! det går ju bara inte..har folk ingen stolthet nuförtiden, vill man inte kunna försörja sig själv? vill man verkligen vara så beroende av andra? nu fattar jag självklart att det finns många utan jobb som sliter arslet av sig för att hitta jobb...men nu snackar vi om latmaskarna som blir erbjudna chans på chans med tackar nej av bekvämlighetsskäl, skärp er för fan!

Viljans väg..

Är en jättefin bok som Saga fått av Mattias och Einar som tack för en tupp en gång...den boken älskar Saga, hon har den på en hylla högt upp och får bara tas ner och läsas av henne;) det är få saker hon är så rädd om som just den..
På tal om vägar och viljor...jag har hittat utbildningen som jag alltid velat gå! (åtminstone några veckor...) men tyvärr är den på helfart...och jag har inte råd att plugga, jäkligt orättvist enligt mig! när man äntligen vill bli lite klokare så sätter nåt så fånigt som pengar stopp.
Just därför pratar jag ofta med de stora tjejerna hur viktig utbildning är och att det är som lättast att plugga när man är ung...ansökan till min drömutbildning går ut i Februari...får hoppas på en trisslott innan dess då.

Köttmunkar...

Sånna gillas av barnen här...särskilt Ronja älskar köttmunkar, det är hennes ord för tortellini:) man får sånna härliga ord av barn och man borde samla dem allihopa i någon slags ordbok, här rullar annars allt på som vanligt i en stor familj, det är arbete,föräldramöten,tandläkarbesök och annat skojs;) fyndade en massa fina kläder på klädbytardagen, vad sägs om en ny 2-delad supersnygg overall för 60 kr...eller nya vintervantar för 5 kr...massor av Polarn-tröjor,molo,Me&i tröjor för 10-20 kr styck...eller oanvända strumpor och sockor för 3-5 kr...de som köper nytt är korkade säger jag då (eller inte ordagrant fattar ni väl?) :)
Idag fick jag också veta att skolbarnomsorgen som jag betalar för varje månad? 150 barn på 2 vuxna? jag ska inte gnälla när jag klagar över att hålla reda på mina 6...

Ljuvliga dagar och mera jobb..

Idag var det skördefest i grannbyn, jättetrevligt och en härlig miljö då det var vid Wiiks slott nära vattnet...tyvärr var allt väldigt dyrt, en majskolv får vara hur ekologisk den vill, 10 kronor för en liten kolv betalar jag inte...men lite honungskarameller blev det.
Jag och de fyra små gick "röda linjen" runt udden och det var helt magiskt! barnen skrattade och sprang och letade ekollon och när vi kom till skylten med bokskogen så säger en av tjejerna "mamma? varför heter det bokskogen? har de ristat in sagor på träden?" sånt ger ett mammahjärta många leenden...
Synd att inte kameran var med...å andra sidan så finns det tillfällen som är skönt att bara ha för sig själv i hjärtat som man kan ta fram när det är tungt.
Nu ska jag gå upp i tid på jobbet,känns lite jobbigt men nödvändigt rent ekonomiskt så jag ska inte känna efter för mycket utan bara jobba på, det lönar sig längre fram! och nu känns det ok att jobba på, sedan är det en massa föräldramöten,tandlökarbesök och 4-års koll som ska avverkas de närmsta 2 veckorna så det blir bra så slipper min hjärna snurra för mycket, nu i veckan ska min nära släkting göra en ny lungröntgen för att se om fläckarna vuxit eller stannat där de är, h*n har blivit erbjuden cyto men avstått i väntan på denna röntgen...så nu håller vi tummarna att cancermonstret håller sig borta från en av de starkaste, snällaste människorna jag vet...jag har massor av berätta....främst om allt som hänt min 7-åring...men just nu ska jag nog inte skriva något, det blir sällan bra när man är arg.

Hönsbytardag!

Äntligen var den här:) vår hönsbytardag! det var som vanligt en hel del jobb innan...superstressigt dagen innan, särskilt eftersom jag hade jobbat natt och sov några timmar...sedan slet maken och svärisar uppe i bygdegården med tält och bord medans jag bakade tårtor (till halv ett på natten..)

Massor av jobb innan och efter..det slutade 15 (men folk var kvar längre..) och jag städade det sista vid 22, dagen innan var jag en skvätt pessimistisk bara, de lovade regn till söndagen och 4 avhopp från säljare, en var tvungen att jobba, 2 stycken var magsjuka och en fjärde orkade inte..
Men regnet höll sig borta,kanon-mycket folk och dagen blev toppen!! vi hade superkul:) vi sålde en massa fika, hittade några nya husdjur och flera av säljarna sålde väldigt bra! alla var nöjda och några bokade redan bord till våren:)
Allt slit var som bortblåst, kvar var bara lycka! ponnyridningen blev en succe och kön ringlade lång både till fiket och hästen...

Att dagen blev så himla bra beror mest på att jag har sånna toppenmänniskor runt mig som ställer upp, maken,svärisar,svägerska, en kompis i grannbyn och i år hjälpte även en av tonårsdöttrarnas kompis till i köket, och naturligtvis våra underbara teens som passade de minsta hemma!
Nu är det bara att ladda om för nästa gång, har kommit på flera saker som kan förbättra dagen ännu mera...och jajustde...UNT var där och gjorde en reportage också!
Nu väntas en massa jobb och snart är det klädbytardag som jag jobbar på också...