Sjukstuga deluxe, realistiska planer och julångest..

Här har det varit (som på många andra håll verkar det som) sjukstuga de senaste veckorna..vi har hållt oss riktigt friska annars denna vinter bortsett från otiter på 3 av barnen i Nov-December.
Men nu kom först magsjukan..jag klarade mig tack och lov...sedan kom feber-hosta-snor direkt efter och nu är vi snart uppe i 3 veckor med hemmabarn, och fy så jag lidit med de små som periodvis bott i soffan halvsovandes dagarna igenom..och de friska har naturligtvis blivit rastlösa (bajsar björnen i skogen liksom..)
Men vi har ändå lyckats pussla med svärmor och tonåringar så maken har bara 2 eller 3 vab-dagar och jag 2...på dessa veckor så det känns ok! tyvärr blir det ju ett väldigt tråkigt sportlov...men sånt är livet.
De senaste veckorna har jag vänt och vridit, ältat fram och tillbaka och måste nog tyvärr inse att mina studieplaner måste gå i graven...jag har inte råd att plugga, så är det bara!
Hur mycket jag än vill så är det inte försvarbart att låta min familj leva på luft och vatten det året utbildningen är, hade jag varit ensam så hade det varit annat (jag levde på pasta och ketchup mitt första år i egen lägenhet..)
Men nu är det 6 barn som drabbas och det är inte ok..och nu kanske ni tycker att jag kanske kan plugga nåt annat år? men det går inte då denna utbildning inte funnits på 11-12 år och troligtvis bara kommer att finnas under begränsad tid...så det var nu eller aldrig, och jag valde aldrig...även om det svider som fan i hjärtat.
Det har varit flera slitsamma år med mycket oro och tårar, makens svåra smärtproblematik innan han blev opererad...sonens sjukdom och allt annat bajs, och med tanke på allt det så är det inte försvarbart att utsätta familjen för ett år till med svårigheter, och ibland måste man bara nöja sig med det man har...det handlar inte om att inte vilja utvecklas och gå framåt...utan att vara realistisk i sina drömmar.
Drömmar ja....vars tog julen vägen? här dundrar julångesten fram...är det verkligen drygt 10 månader kvar till jul!?

Hej...bor du här?

Så känns det just nu de få gånger jag lyckas få en skymt av maken...det har varit helt galna veckor då logistiken att få allt att fungera nära på känts helt omöjlig.
Men tack vare en underbar svärmor som kunnat vara inne hos oss när maken åkt till jobbet innan jag har kommit hem från nattjobb så har det lösts sig.
Och inte vann jag hemfrids tävling heller, med 15 städfria år...något jag är i desperat behov av just nu! arbetet pågår dygnet runt, iallafall när de små har varit hostiga och vaknat nätterna igenom.
Många drömmer om en resa till varmare breddgrader...jag drömmer om en kväll och natt hemma utan småbarn, något jag inte haft på snart 8 år...å andra sidan så har jag 6 helt fantastiska och unika barn och det är inte alla förunnat! men just nu saknar jag sömn, en städfri dag...maken och en kväll med kompisar, kompisar som jag har försakat de senaste åren pga allt jobbande och allt på hemmafronten.
Men om bara nu mammas senaste röntgen ser ok ut så ska jag inte gnälla (på en vecka minst!)

Backstabbers...

När vänner man trodde var vänner inte var något annat än tomma löften, då gör det ont...förbannat ont för att vara exakt, när man trodde att man dög som man var men tydligen bara var föremål för människor som pratade illa om en bakom ryggen, då får sig tilliten sig en rejäl törn.
Att inte veta var man har folk är en sak, men att vänner går redo att inte bara hugga en i ryggen utan även vrida om kniven är svårt att begripa sig på.
Idag är en ensam och sorglig dag och tårarna bränner bakom ögonlocken men här ska bitas ihop tills barnen sover, sedan ska jag gråta över alla svek..men imorgon är en ny dag.

Kommer polisen eller?

Här råder begravningsstämning...julen plockas undan och det skär som knivar i hela mig (eller nära på...ni fattar? ) det var många år sedan det var så svårt att ta undan allt, kanske för att jag jobbat arslet av mig detta år under jul och nyår så jag har inte hunnit jula ordentligt.
Jag låtsasgrinade när jag plockade ner granen och då frågar en av ungarna, men..varför har du inte kvar granen? nä...svarar jag, det får man inte...varför då svarar samma unge, kommer polisen då eller? och hade jag varit själv så hade jag haft kvar granen...men nu är jag inte ensam, men får granen och tomtarna stanna så finns det risk att jag blir det. fuck tjugondagknut...

När är det ok att stirra?

Teensen garvade arslet av sig igår när de fick nys om att jag inte hört ordet glosoppa, på min tid hette det att käkat blängsylta..
Folk stirrar,barn stirrar och djur stirrar...men varför är det ok ibland, och t.om. bra? fast för det mesta är det bara obehagligt och irriterande.
Tänkte på det igår när sonen trilskades på maxi, han var trött och hungrig och hade svårt att stå stilla när vi köade, en kvinna, stuk a´la tant raffa (ni vet en sån där solariebränd,blekt hår och läppstiftet hopplöst utanför läpparna..) stirrade på mig..och varför stirrade spektaklet på mig, det är en gåta...eller egentligen inte, jag fattar att hon tyckte att jag skulle få ordning på den blöta högen som gnällde på golvet även kallad Theodor.
Tantan kan ju knappast ha egna barn...eller jo? kanske för 100 år sedan...och jag borde styra upp mig lite men när jag går förbi henne så väser jag "men sluta glo då människa!" helt onödigt, jag vet!
Ungarna kan tjafsa ibland "mamma? maaaaamma? Saga stirrar på mig!! säg åt henne att sluta!" så stirrandet kan vara sååå irriterande ibland, medans det ibland är riktigt trevligt:)
Är det någon man är förtjust i så gillas det ju...skulle man vara på krogen (nej..detta gäller icke mig då jag A. nästintill aldrig är där B.Är gift C. är för gammal) ser man nåt snyggt och trevligt där så blir man ju överlycklig om denne stirrar! fast...i min ålder skulle man nog mest fundera på om man har glömt kjolen innanför strumpbyxorna efter toabesök, spillt kaffe på tröjan eller har rester av broccolin mellan tänderna..
Hundar gillar inte heller att bli stirrade på...inte barn heller för då tror de att de gjort nåt fel..gamla tanter får man bara stirra på om de är rara, som mig:D

Litet hopp som tänts..

Har mailat rektor och utbildningsansvarig för kursen till obduktionstekniker som jag vill gå...och möjligtvis,ytte-pytte-kanske finns det en möjlighet att gå ändå och samtidigt jobba endel!
Den stora frågan är bara om det är värt det? först snåla värre än vanligt i ett år..få studieskulder fast lönen inte blir bättre? eller skippa studielån och jobba arslet av mig till bekostnad av tid till barnen?
Sedan älskar jag ju mitt jobb...mina jobbarkompisar..patienterna och anhöriga och är inte helt klar med den biten ännu, så drömmen vore ju att kombinera de två..men min behörighet till kursen är ganska låg då jag anses som extremt obildad med bara gymnasiekompetens :D  så jag kanske inte ens blir antagen så varför nojja? nojjiga människor har jag svårt för, och jag gillar ju egentligen mig själv så det är bäst att göra som vanligt och inte tänka och analysera så förbenat kärringaktigt mycket!
Annars då? jorå det blir fint att vara ledig inatt efter att ha jobbat 7 av 10 nätter, förhoppningsvis får jag någonting gjort här hemma också...frågan är bara vad?

Julefrid och året som har gått..

Äntligen har julstämningen hamnat på topp igen, kanske tack vare snön som kommit? och idag var det nog min lyckodag då det var halva priset på julsaker på mitt andra hem...ica maxi:) annars så har jag varit ledig en vecka, väldigt välbehövligt då den veckan var fullspäckad ändå med Theodors gammakamera som kändes sådär? de fick ta flera serier då den ena njuren inte tömde sig trots 10mg furix men vi får helt enkelt vänta och se vad läkaren tycker..
Sedan var det skönt att barnen fick ledigt så att de fick ta igen sig efter alla förkylningar och otiter! denna vecka har jag lyckats ha barnen hemma också,trots nattjobb...allt tack vare tonåringar som passat:) så nu blir barnen lediga 3 veckor! känns toppen även om jag älskar deras förskola så behövde vi alla denna pausen..
Året som gått har varit så stort och så mycket, spännande och trist...glatt och ledsamt...som ett normalt år med andra ord:)
Det sämsta med året har varit mammas cancer och en del annat som är för privat för att dras här, men det bästa har varit sorgutbildningen i Stockholm, att sommaren blev toppen och att Ronjas hjärtultra såg ganska ok ut, tonåringarnas betyg och en massa annat!
Denna jul och nyår så jobbar jag, hela julen (julafton...juldagen..annandagen och nyårsafton natt) men det är helt ok! för lönen blir bra...och barnen är lediga i 3 veckor ändå och jag har skippat alla måsten, jag struntar fullkomligt i att julstäda, vi gör det som faller oss in...spelar spel med barnen till sena kvällen och äter en massa godis! så skönt! så länge jag får ha miljoner tomtar framme så är jag nöjd!
Dessutom så hitade jag en belysning med tomtar i olika färger för halva priset så nu har jag nåt läckert eftersom min texmex blinkande grej dog för några år sedan...
Detta nya år ska jag ta till mig prästens ord på avslutningen..."öppna ditt hjärta för andra...var en så bra människa som du bara kan" sedan ska jag bara köpa chips med solrosolja efter att ha sett Mattias Klums film "Teberans testamente"...vara snällare (uscha...jag kan vara en riktig moraliserande grintant) och vara ännu mera ekologisk! sedan ska jag ladda för ännu en hönsbytardag som är bokad till 13 Maj...denna gång ska bli ännu större och ännu bättre! jag har under hösten fått flera erbjudanden om gratis hjälp på hönsbytardagen ,som har växt och blivit lite stort att rodda...
Mina drömmar för detta år som kommer är många...får se hur många jag ror i hamn?