Teensen garvade arslet av sig igår när de fick nys om att jag inte hört ordet glosoppa, på min tid hette det att käkat blängsylta..
Folk stirrar,barn stirrar och djur stirrar...men varför är det ok ibland, och t.om. bra? fast för det mesta är det bara obehagligt och irriterande.
Tänkte på det igår när sonen trilskades på maxi, han var trött och hungrig och hade svårt att stå stilla när vi köade, en kvinna, stuk a´la tant raffa (ni vet en sån där solariebränd,blekt hår och läppstiftet hopplöst utanför läpparna..) stirrade på mig..och varför stirrade spektaklet på mig, det är en gåta...eller egentligen inte, jag fattar att hon tyckte att jag skulle få ordning på den blöta högen som gnällde på golvet även kallad Theodor.
Tantan kan ju knappast ha egna barn...eller jo? kanske för 100 år sedan...och jag borde styra upp mig lite men när jag går förbi henne så väser jag "men sluta glo då människa!" helt onödigt, jag vet!
Ungarna kan tjafsa ibland "mamma? maaaaamma? Saga stirrar på mig!! säg åt henne att sluta!" så stirrandet kan vara sååå irriterande ibland, medans det ibland är riktigt trevligt:)
Är det någon man är förtjust i så gillas det ju...skulle man vara på krogen (nej..detta gäller icke mig då jag A. nästintill aldrig är där B.Är gift C. är för gammal) ser man nåt snyggt och trevligt där så blir man ju överlycklig om denne stirrar! fast...i min ålder skulle man nog mest fundera på om man har glömt kjolen innanför strumpbyxorna efter toabesök, spillt kaffe på tröjan eller har rester av broccolin mellan tänderna..
Hundar gillar inte heller att bli stirrade på...inte barn heller för då tror de att de gjort nåt fel..gamla tanter får man bara stirra på om de är rara, som mig:D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar