måndag 26 mars 2012

En mammas bekännelser..

Usch vad det dåliga samvetet gnager i mig som en svulten liten hund som blir åtsläng ett kycklingben (nej jag vet att hundar inte ska äta kyckling..) men jag har ju anpassat mitt schema efter "mina" veckor då tonåringarna är här och "mina" veckor har blivit nån annans veckor..det råkade bara bli så efter sportlovet och schemat var ju redan lagt..så jag har jobbat mycket de veckor de varit här, så tiden med teensen har varit väldigt liten:/ längtar förtvivlat efter lugnare veckor..och de kommer snart tack-och-lov för nu börjar alla måsten och saker jag lovat att hopa sig...saker som skjutits på framtiden måste ordnas, pronto.
Jag älskar mitt jobb..men jag älskar ju mina ungar mest..men pengarna kommer ju liksom inte av sig själv, och att dra runt en familj på 8 personer kostar en hel del, de fiskmåsar som tror att man kan försörja sig på att skaffa en flock med barn (jodå..det har jag fått inmosat i ansiktet) just de personerna måste ju ha blivit tappade som barn eller haft en hjälm som satt åt för hårt.
Men dagens ljusning i det trötta vinterträsket är ju att våren är på ingång! det känns som om det finns lite hopp om livet ändå:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar