Fattar ni?

För det gör inte jag...mina tre yngsta som har följt mig i hasorna sedan de föddes ska börja på förskola! mina virvelvindar...mina kärlekar.
Jag vet att det kommer att gå bra...jag är inte emot förskola, tvärtom faktiskt...jag tycker förskolor är bra :) men för mig har förskola aldrig varit ett alternativ för de små så länge jag varit föräldraledig.
Men nu börjar allvaret...nu efter 6 1/2 års föräldraledighet ska jag jobba igen! inte ens de äldsta kommer ihåg hur det var när mamma jobbade, det kommer att bli en stor omställning för hela familjen...kanske en bra sådan?
En sån märklig känsla det kommer att bli att få äta i lugn och ro utan att behöva skära någons mat...att få gå på toa ifred...att bli Anna igen.
Men jag kommer att sakna och framför allt minnas denna tid...hemma med barnen ,med kärlek och stolthet.
Periodvis när barnen varit sjuka...framför allt all oro för barnen med sina "skönhetsfel" inuti kroppen, Ronjas hjärta och lillemans njurar...makens långa sjukdomsperiod..det har varit tungt.
Och när man är inne i sånna perioder då klarar man det...man sätter den ena foten framför den andra och tuffar på, men när barnen blir äldre och man ser tillbaka på den tiden så kommer iallafall jag nog vara stolt och förundrad hur man orkade.
Nu börjar en ny spännande tid i våra liv och jag ska sätta upp nya mål och drömma nya drömmar :)