När vänner man trodde var vänner inte var något annat än tomma löften, då gör det ont...förbannat ont för att vara exakt, när man trodde att man dög som man var men tydligen bara var föremål för människor som pratade illa om en bakom ryggen, då får sig tilliten sig en rejäl törn.
Att inte veta var man har folk är en sak, men att vänner går redo att inte bara hugga en i ryggen utan även vrida om kniven är svårt att begripa sig på.
Idag är en ensam och sorglig dag och tårarna bränner bakom ögonlocken men här ska bitas ihop tills barnen sover, sedan ska jag gråta över alla svek..men imorgon är en ny dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar