När ska man lägga sig i egentligen? och när ska man "sköt-dig-själv-skit-i-andra?" med skräckblandad förtjusning så måste jag nog tillstå att jag till en viss smula börjat likna min mor, hon är av den rediga typen som lägger sig i vad andra har för sig, iallafall när det gäller saker som verkar underliga.
Vid vissa tillfällen har jag lagt mig i vad andra gjort, när det har varit risk att andra har blivit sårade eller utskämda..då har andra tyckt att personen i fråga är ju vuxen? låt henne sköta sig själv! var inte sån minipolis (i just detta fall var det någon som skämde ut sig på facebook, och nej...jag kommenterade inte utan skickade mess..) men i andra fall så undrar folk varför ingen gjorde något? varför bryr sig ingen? äh vad fan...det var lättare när jag var barn, då lekte vi i stora gäng på gården inne i stan...den morsan som var ute just då förmanade oss ungar när vi gjorde fel,eller så ropade nån mamma uppifrån en balkong.
Jag blir ledsen i hela magen när jag ser andra vuxna bara gå förbi ungar som är uppsnoffsiga utan att förmana...eller den gången jag gick på stan en hal vinter och en gubbe mellan 80 och döden halkar omkull...då plötsligt gick folk över på andra sidan trottoaren för att slippa hjälpa till...skämmes!
Mina barn tycker att jag är pinsam mellan varven som säger till...min make likaså, men sorry darlings..ni kommer att fatta när ni blir lika läbbigt gamla som mig;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar