Försvarsmekanismer

Sånt är bra att ha ibland, häromdagen så letade jag efter ett papper (nepp...hittade inte det..) och när jag rafsade runt i högen så hittade jag ett kuvert med sonens journalkopior..

När han blev sjuk vid 4 månaders ålder så bidde jag lite förbenad och krävde att få ut journalkopior då jag ansåg att flera fel begåtts, jag skrev även brev till chefsläkare på berörda avdelningar samt klinikchef...fick svar från alla! credit till dem!

Men när jag började läsa journalen nu igen...2 år senare så blev jag tårögd, jag läste vad som stod skrivet från akuten om intagningsorsaker och minns hur arg och desperat jag var att få hjälp..jag visste att det var något knas men kunde inte sätta fingret på det, jag hade redan blivit avfärdad från sjukvårdsrådgivningen *2 (de frågade andra gången som jag ringde om jag hade ångest över min mammaroll?) husläkare (de tog inte barn under 1 år), hemläkarjour (det där är inget vi kan hjälpa dig med) och till slut BVC...som jag ringde 2 gånger...fick en läkartid efter en vecka..tack snälla du som då "tjuvläste" anteckningarna sköterskan gjorde efter mina telefonsamtal...som ringde upp och sa "åk till akuten"!

Just då...mitt i allt kaos...jag satt på akuten i 8 timmar..med 3 barn just då fattade jag ingenting! maken kom och hämtade de andra barnen och jag frågade när vi skulle få åka hem? läkaren tittade på mig och sa "ni kommer inte hem nu, ni blir inlagda"

Vi låg dryga veckan på sjukhus, sonen hade njurbäckeninflammation som övergått till sepsis...inte ens då fattade vi hur sjuk han egentligen var:(

Men nu lång tid efteråt så kom reaktionen...nu förstår jag hur nära det var att förlora sonen men tack o lov så "strutsade" vi då...en ren överlevnadsmekanism, tack för den!