Mitt yrkesval

Det är märkligt hur livets vägar kan bestämmas av så små saker, i mitt fall var yrkesvalet något som avgjordes av en praoplats på ett sjukhus som egentligen var ganska trist men ändå så väcktes min nyfikenhet just där på hur kroppen fungerar.

För egentligen så ville jag bli flygplansmekaniker, jag gick en sommarkurs för tjejer där vi fick meka på upphängda bilmotorer..det var jätteskoj och jag inbillade mig att jag var deras bästa elev...ja det gjorde jag nog ända tills jag skulle meka runt en startmotor och råkade tappa den rätt ner i hinken med kylarvätska som jag just tömt i en hink...

Jag har inte valt världens mest betalda jobb men jag har valt något annat...nämligen en fantastisk chans att utvecklas som människa, den gemensamhet som man får med arbetskamrater som delar samma upplevelser är svår att finna på andra ställen.

Nu har jag jobbat på IVA i många år och där får man se och uppleva andras människors öden som man inte önskar någon skulle behöva drabbas av, vissa saker så hemska att ögonen ser men hjärnan inte kan registrera och just när dessa tillfällen kommer så vet jag att, jag och de som är här just nu och delar detta alltid kommer att ha ett särskilt band ihop som knyts av något som är stort och ibland bara fruktansvärt tragiskt.

Trots halvtaskig lön och märkliga arbetstider så är jag väldigt glad att mitt öde bestämdes där på praoplatsen för mitt yrkesval har gjort mig till en bättre människa än vad jag hade kunnat bli som mekaniker...det är jag övertygad om

Alternativa metoder

Sånt är jag fiffig på! som nu när jag imorse skulle ta in ved så istället för att använda fogsvansen så tog jag en slägga på golvbrädorna som nu blev ved..gick ju hur bra som helst!

Maken är dock inte så impad av mina lösningar...han skrattar gott åt när vi träffades för si sådär 9 år sedan, då hade jag en makalös gardinuppsättning i barnens rum! de var uppsatta med en häftpistol :) alltså det var inte mitt fel då den som bodde där innan hade skruvat sönder väggen...så jag fick till slut ett ruptus och häftade upp gardinskrällena, blev skitsnyggt! just då funderade jag på om inte inredare vore min framtida karriär?

Nyligen så målade jag om den långa korridoren vid hallen...maken synade väggarna och sa "ja det blev ju en ny färg iallafall"

Maken är en utmärkt hantverkare...helt suverän faktiskt...bara ett problem...han är perfektionist vilket inte alltid är en bra kombo med mitt alternativa hopslafsande :-D

Frågvisa 4-åringar..

Har väl alla träffat?men jag tror att våran ligger i klass för sig...från uppstigning till läggdags så kommer frågorna pepprandes likt en kulspruta från vår Saga...jag försöker läsa faktaböcker för henne så att hon kan få svar på några frågor, just nu läser vi om världens farligaste djur :) ganska ofta svarar jag per automatik...vilket kan ge ganska lustiga svar :-D
Idag började morgonen med "varför heter Lilly just Lilly?" för att mammas farmor hette så svarar jag...."varför hette mammas farmor Lilly"? ja...det vet jag inte svarar jag då..."men varför heter jag Saga"? jo för att mamma och pappa tycker att det är vackert..."men varför fick jag inte heta törnrosa? det är väl vackert...tycker du inte det mamma"? eller som den gången hon frågade efter ett sugrör till mjölken...de är slut svarade den trötta mamman..."men då kan jag ta ett avgasrör istället"! sånt får en trött mamma att flabba så mjölken sprutar ur munnen :-D
Tonåringars frågor är mycket lättare att svara på! "får jag åka till stan" -nej....."får jag sova över hos henne"? -nej...."får jag höjd månadspeng"? -nej...frågar de varför så svarar den ytterst pedagogiska mamman "för att jag säger så"...det är fint att vara den som bestämmer mellan varven...förstår att det kommer att bli skiftbyte på just den grejen om några år..

Pinsamma apparatminnen

Sånna har jag ett par stycken :) ett av dem var när jag hade tagit körkort vilket skedde först vid otroliga 29 års ålder! innan så bodde jag i stan och hade nära till allt så bil kändes överflödig...men sedan kom mannen in i mitt liv, och mannen bodde på landet och mannen vägrade flytta in till stan...så körkort blev helt plötsligt livsnödvändigt.
Jag övningskörde med maken vilket är en berättelse i sig...men iallafall när jag precis hade fått körkort och köpt min första bil så tänkte jag vara lite händig och åkte till en gör-det-själv hall för att tvätta bilen.
Då jag inte hade använt en högtryckstvätt förut så hade jag inte så stor koll på vilket tryck det blev..jag klämde in min bil på den enda lediga platsen, upptäckte att jag hade hamnat på männens territorium men grabbade raskt tag i högtryckaren för att spola av...tänkte se lite cool ut och höll bara i med en hand...bad mistake :-D
Armen med tillhörande handtag till högtryckaren for upp som en raket upp mot taket...runt om i salen hördes kvävda skratt...alla karlarna på salen hade kastat sig ner bakom sina bilar och skrattade så tårarna rann...pinsamt.
Det andra minnet är inte så gammalt...jag skulle såga isär vår gamla garageport med en tigersåg under makens beskådande och det gick strålande ända tills jag kom till plåtdelarna...för då for jag som en vante bakom tigersågen, och jag försökte desperat hålla mig kvar vilket gjorde att jag inte kunde släppa själva gasknappen, maken satt och skrattade hysteriskt...han skrattade minst en vecka efteråt...kul att man kan glädja någon :)

En ny tid stundar

Berättade för några av barnen att jag ska börja jobba igen efter sommaren, först skrattade Saga och sa "Näääää..mamma ska inte jobba, pappa jobbar ju!" när hon sedan förstod att det var sant började hon storgråta...stackars liten världen är bra hård :-D

Tanken är väl att jobba 75% medans maken ska gå ner i tid med byggandet för att jobba mer hemifrån med lasergravyren...jag tror att det kommer bli kanon för barnen!

men det är ju massor jag vill hinna innan jag börjar jobba! jag har massor av drömmar som ska förverkligas först! men jag hoppas trots arbete i höst kunna hålla fokus på det som betyder mest för mig...barnen och familjen...att de mår bra och att deras behov tillfredsställs.

Just nu tar hönshus och upprustning av rastgårdar samt 6 barn all min tid...och det kommer att bli så bra när det är klart! med solen och våren har jag fått ny energi :)

Saknad tax

Vissa djur träffar man bara en gång i livet min dellah var en sån...hon kom till mig av en ren slump! endast 2 veckor innan jag gick på grav ledighet så frågade en arbetskamrat om jag hade plats för en till? hon hade en fostertax hemma hos sig då ägaren hade tröttnat på att ha hund...ägaren vägrade ringa uppfödaren för att fråga vad hon skulle göra då hon skämdes...tacka fan för det.

Med Dellah blev det kärlek från första ögonkastet hon var ljuvlig! en envis, fisförnäm och alldeles underbar taxdam :) hon kom att bli mitt allt i taxväg! jag fick 2 kullar på henne och det är jag överlycklig för idag då hon hade en alldeles förträfflig stamtavla! och idag bor hennes dotterdotter hos oss...när Dellah fick sin första kull så vägrade hon sova någon annanstans än precis brevid mig, hon skulle prompt försöka hoppa upp i sängen (såg ruskigt roligt ut då hon var dvärgtax och hade 6 valpar i magen...hon var som en badboll med 4 ben)

Det slutade med att jag tog en madrass på golvet och lade mig brevid henne, vaknade av att hon frenetiskt slickade i mitt ansikte...den första valpen var på gång! sedan följde veckor av bjabbande,bjäfsande och bus från 6 sötingar! fast vid vissa tillfällen svor man en aningens...minns när jag sömndrucken sprang ut i köket på natten för att fixa välling till dottern och då var valparna stora nog att flytta ut i köket...halkar på en hundkiss! så där ligger jag mittinatta i en pöl av valpkiss med en vällingflaska i handen och undrade vad faen som hände?

Tyvärr älskade Dellah att jaga...och en dag smet hon från mig i skogen strax efter hör jag ståndskallet...hon hade ställt en älg längre bort, jag hör henne skrika och springer mot ljudet av sargad tax..hon blev troligtvis sparkad mot ryggen då hon efter det fick ryggproblem..min underbara veterinär försökte allt möjligt men när hon var helt förlamad i bakdelen och jag frågade om operation så sa han bara "nej Anna...hon är inte någon ungdom och hon lider...nu låter vi henne somna in, jag bestämmer det så slipper du ta det beslutet"

Åh fy vad vi grät...det var dessutom på äldsta dotterns födelsedag...stackars onge att få en sån födelsedag.

Jag kommer aldrig mer få en sån som hon...men jag får njuta av hennes dotterdotter istället.

Lady Gaga

Är det bestämt att en av hönepönerna ska heta, det är den äldsta dotterns idol....dock inte mammas...jag har kvar min gamla hårdrocksgen även om mina föräldrar desperat försökte få bort den :)

När dotter nr 2 fick höra att en pulla skulle heta Gaga så kontrade hon med att då ska en minsann heta Missy elliot...hur ska detta sluta? men tuppens namn ska jag få bestämma! funderar på Chester? efter sångaren i Linkin Park...tänk er vilket band vi kunde få ihop i hönshuset? :-D tur att man inte har några direkta grannar...de kanske inte skulle älska just Chester på lördagsmorgonen?

Nu börjar hönshuset ta form, jag ska bara skotta in det sista gruset till rastgårdarna...taxar är grythundar och älskar att gräva...så en hel del grus är liksom inte kvar där det ska..sedan ska jag börja med att fixa fram lite buskar, sandbad och annat till hönorna.

Några hundra meter från oss bor en väldigt trevlig granne! hon har varit så gullig och skänkt både barnvagn och kassar med kläder till barnen, hon har tre döttrar snäppet äldre än några av våra...så kläderna passade perfekt! just hon har några helmysiga djur som går i hagen närmast vägen..nämligen alpackor! ungarna ropar alltid när vi åker förbi där att vi ska åka sakta så vi kan titta på alp-packorna (som 4-åringen säger)...det är en av fördelarna med att bo på landet...man får träffa och umgås med djur som man annars kanske bara ser på ett kort när man är barn.

Hoppas bara att Gaga, Missy och de andra pullorna sköter sig...så man slipper skämmas :)

Försvarsmekanismer

Sånt är bra att ha ibland, häromdagen så letade jag efter ett papper (nepp...hittade inte det..) och när jag rafsade runt i högen så hittade jag ett kuvert med sonens journalkopior..

När han blev sjuk vid 4 månaders ålder så bidde jag lite förbenad och krävde att få ut journalkopior då jag ansåg att flera fel begåtts, jag skrev även brev till chefsläkare på berörda avdelningar samt klinikchef...fick svar från alla! credit till dem!

Men när jag började läsa journalen nu igen...2 år senare så blev jag tårögd, jag läste vad som stod skrivet från akuten om intagningsorsaker och minns hur arg och desperat jag var att få hjälp..jag visste att det var något knas men kunde inte sätta fingret på det, jag hade redan blivit avfärdad från sjukvårdsrådgivningen *2 (de frågade andra gången som jag ringde om jag hade ångest över min mammaroll?) husläkare (de tog inte barn under 1 år), hemläkarjour (det där är inget vi kan hjälpa dig med) och till slut BVC...som jag ringde 2 gånger...fick en läkartid efter en vecka..tack snälla du som då "tjuvläste" anteckningarna sköterskan gjorde efter mina telefonsamtal...som ringde upp och sa "åk till akuten"!

Just då...mitt i allt kaos...jag satt på akuten i 8 timmar..med 3 barn just då fattade jag ingenting! maken kom och hämtade de andra barnen och jag frågade när vi skulle få åka hem? läkaren tittade på mig och sa "ni kommer inte hem nu, ni blir inlagda"

Vi låg dryga veckan på sjukhus, sonen hade njurbäckeninflammation som övergått till sepsis...inte ens då fattade vi hur sjuk han egentligen var:(

Men nu lång tid efteråt så kom reaktionen...nu förstår jag hur nära det var att förlora sonen men tack o lov så "strutsade" vi då...en ren överlevnadsmekanism, tack för den!

Rebell mamman

Tycker inte jag att jag är, men ändå så verkar det vara som man provocerar genom att ha hemmabarn? jag brukar sällan öppna en diskussion om syskon på förskola när man är f-ledig...och jag har aldrig gjort det face to face på en samlingsplats för föräldrar, typ öppna förskolan.

Men ändå så dras jag in i sånt när jag kommer med en del av skaran till öppnis...jag minns en gång då det var ett gäng mammor (det verkar mest vara kärringarna som går igång på sånt...jag har aldrig blivit frontad av en pappa)

Detta var en öppen förskola som inte var den som jag går på i vanliga fall, utan en som jag besökte en gång...efter en liten stund frågade tantarna vilken förskola barnen gick på i "vanliga fall) och när jag sa att de var hemmabarn så tittade de först på varandra ungefär som de skulle förbereda attack...och det gjorde de ;)

Jag blev utfrågad av tre nippertippor som minsann förklarade för mig hur viktig förskolan var för barn, hur tråkigt det måste vara att vara hemma med mamma, att de inte lär sig sociala samspel och annat larv...jag försökte värja mig på ett fint sätt, men jag ledsnade efter en stund..och sa att det var bara latmaskar till morsor som satte sina små barn på förskola trots att de gick hemma, nu snackar vi alltså om barn under 3-4 år...jag blev deras favvo direkt :D eller inte....jag gick inte dit mera...men varför är det så provocerande att vilja ha barnen hemma? varför är det ok att hårt kritisera de som vill? ungefär som det är helt ok att påtala hur mager någon är..."ät upp dig lite nu för faen" men säger man så åt en överviktig "stäng käften nu då!" då blir man halshuggen.

Klädfynden!

Har nu gått igenom alla kläderna...puh...för 1100 kr så fick jag fulla garderober till alla de fyra små det blev massvis med tröjor,byxor,klänningar och 3 vårjackor :)

Jag bara älskar klädbytardagar! jag gillar själva ideen att gå från slit-och-släng samhället och återanvända mera istället.

För barnen är det som lilla julafton när jag kommer hem med sopsäckar fulla av nya kläder, eller de är ju inte nya...men för barnen är det ju nytt.

Nu väntar min arbetsplats på mig...köket...det blir kycklingwok och nåt jox till..

Må bra människor

Har ni sånna omkring er? det har jag :) igår träffade jag flera stycken, tyvärr träffar jag några av dem alldeles för sällan.
Det är de där typerna som inspirerar och motiverar, som får en att bli glad i hela själen! de som ger en uppslag till nya ideer och nya vyer i livet .
Den senaste tiden så har min längtan efter mer ren mat,närproducerat och ekologiskt växt sig allt starkare och må-bra-folket igår bekräftade bara att jag är på rätt väg.
Önskar bara att jag hade mer tid (och just nu framför allt mera sömn..)
Må bra saker är också en skojig sak, märkligt hur banala saker kan framkalla så många känslor! i förrgår så hittade jag en stor målning gjord på juteväv, en väldigt enkel målning av ett äppelträd som min farmor målat.
Den hängde i deras källare om jag inte minns fel...och för en stund så fick man tillbaka känslan, den trygga varma känslan som farmor och farfar gav...när man som liten var i deras trädgård och åt hallon, farfar som skrattade så hammocken gnisslade!
Nu funderar jag bara på var tavlan ska hänga...kanske i tvättstugan? så kan man titta på den istället för de aldrig sinande tvätthögarna..

En riktigt bra dag!

Nu går ögonen snart i kors, hade missat att jag skulle baka havrebollar till dagens klädbytardag...såg det 23.30 igår...kasta sig in i bilen och ett besök på snutmacken så var det ordnat :)
Kom hem och i säng 00.45...Lilly vaknade 02...somnade dock om ganska fort...sedan tyckte Teddan att det var fint att kliva upp 05 så det blev inte så många timmars sömn.
Var så sjukt trött igår kväll/natt så jag somnade på soffan med kläderna på..men efter Teddans väckning så knådade jag havrebollarna iallafall.
Dagens klädbytardag blev superlyckad! det var massor av folk och massor av kläder, gjorde hur många kanonfynd som helst!
Jättefina Me&I kläder för 10-20 kr styck, vem fan går på klädparty då? imorgon fortsätter planeringen och byggandet av hönshuset/gården...längtar efter pullorna! :) nattinatt..

Vem är pinsam? *handen upp*

Men åh så pinig jag kan vara, här har man farit runt på gården halva dagen och donat runt i förråden då vi möjligtvis ska bli med pullor, eller ja höns.
Jag har kånkat säckar och brädor och en massa konstigt jox, haft koll på de fyra små och naturligtvis börjat med annat mitt i...men på kvällen så kom jag på att jag behövde handla vissa saker inför morgondagen.
Fint...jag drar in till stan en sväng och går in på ica, plockar i det jag ska i korgen och ska bara kolla en hylla (ställer ner korgen) går sedan till kassan där jag precis ska lägga upp varorna och tittar några sekunder i korgen och undrar när jag la i äggen? inte alls....strax går ett liljeholmens upp för mig...jag har tagit någon annans korg!
Piniga jag skjuter diskret korgen från kön....och jag smyger därifrån, bort till mjölken och pustar ut lite innan jag tar mod till mig och letar efter min korg som snällt står och väntar vid glassdisken :)
Det var ju tur att jag inte hade ungarna med mig...då hade jag väl tatt fel unge med hem :)

Målvikten nådd!

Har inte vägt mig på några veckor nu men fick en glad överaskning idag! sedan julas har jag gått ner 19 kilo så nu är jag i mål :)

Jag gillar ju mat alldeles för mycket för att köra nån märklig diet där man utesluter vissa saker, sedan vägrar jag stå och laga olika maträtter varje dag...inte heller sätta viktnojjor i huvudet på barnen, utan jag har bara uteslutit godis,läsk och fikabröd...och tränat.

Jag är själv förvånad hur lätt det gick? och hur underbart är det inte att slippa det där lagret späck som jag släpade runt på...det var liksom inte jag.

Man har ju oftast en bild av sig själv i huvudet, alltså hur man ser ut...och varje gång jag gick förbi helkroppsspegeln så hajjade jag till..vem var det där? inte var det jag iallafall...men nu ser jag Anna i spegeln igen.

Men när jag berättade det för Lennart...snyggingen på bilden...så blev han inte impad, eller så blev han sur...för han äter ju bara grönt men blir ändå bara större.

Nätvänner

Sånna är så bra att ha! jag har hängt på en sida i ett par år och har lärt känna flera trevliga typer, och otrevliga för den delen också...men de otrevliga fyller också sin funktion då det ofta är just de som får en att tänka till.
Sedan kan man fråga vad som helst och få så väldigt bra svar! som häromdagen då jag fundilerade lite på detta med pattklämmarapparaten, alltså mammografi..
Jag börjar ju närma mig den åldern med stormsteg...då frågade jag bara mina nätisar hur det går till när man ska lägga in skinnflärparna i apparaten? om det verkligen är fysiskt möjligt med små taxöron?
Men mina coola nätvänner intygade att det gick finfint, det är värre om bröna är modell ica-kassar eller ica-pattar som de kallades för då gjorde det jätteont att pressa ut hela härligheten...så helt plötsligt är jag jätteglad åt mina skinnflärpar :)
Här hemma kallas BH för tuttpåse...jag inser att jag måste finslipa lite på barnens ordförråd innan höstens förskolestart, annars lär de behöva en ordbok för att fatta vad di små menar.

Morgonpigg

Det är just denna lilla buse som är så där ruskigt morgonpigg, fast nu är han ju 2 1/2 år men minst lika söt som på bilden.
Tack o lov så är ju mamsen också morgonpigg, eller rättare sagt efter 3 koppar kaffe blir jag pratbar!
Egentligen borde jag ju tacka mini-micke för jag har tusen saker att göra, främst märka kläder till morgondagens klädbytardag, fortsätta skotta in grus i rastgården,handla och det vanliga...100 maskiner tvätt och en massa matlagning o disk...och med en lång dag så hinner man ju mycket!
Visst var prinsen söt i rosa? vi var liksom inställda på en till tjej så det var bara rosa och Hello Kitty i BB-väskan!

Kom hit Gordon! eller inte...

Gordon är ju en favvo att kolla på och på något märkligt sätt så gillar maken också att kolla på det...annars så har vi ganska olika tv-smak vilket medför vissa problem, ja inte för mig då eftersom jag är kung över ploppes...ja fjärrisen heter ploppes bara så att ni vet.
Det är lika naturligt att säga ploppes här som det är att säga murkla om det som alla verkar kalla snippa, som helt klart måste vara ett av världens fulaste ord...förutom hemorojjder.
Tänk om man kunde få ha Gordon här en dag och laga mat, eller kanske inte ändå för det skulle ju betyda en helsikes massa städning dårå...man vill ju ha fint om the king of käk kommer hit.
Men jag skulle ändå vilja smaka något som nån tv-kock har gjort, det ser ju gott ut och så men vem vet, det kanske smakar skit?
Jag minns så väl första gången jag bjöd den blivande maken på mat, då frågade barnen honom lite försynt "tyckte du verkligen om mammas mat?" ungskrällena gjorde ju inte reklam för mammas matkonst med de orden direkt :)

Bloggpremiär!

Jag som aldrig skulle , ja blogga alltså :) men nu är jag här! tanken är väl att skriva om hur det var att vara stadsbo som blev lantis, om djur och barn och vardagen som 6-barns mamma.

Att vara mamma till 6 barn är otroligt roligt,spännande och utmanande...och för andra verkar det vara en smula provocerande...varför liksom? varför skaffar man 6 barn? men det fattar väl alla, eller? det är för 1.befolka hela världen 2. vi har ingen tv 3. vi bor på landet eller 4.vi vet inte vad preventivmedel är.

Tack o lov så är jag härdad :)