Körkortet

Berättelsen om körkortet skulle lätt kunna bli en hel bok, det var ett äventyr från början till slut särskilt för maken som övningskörde med mig...jag tror att det var under denna tid som hans första gråa hår började komma..

Jag var 29 år och vi hade varit ett par ett tag iallafall så pass länge att det började pratas om samboskap, han vägrade stan och jag vägrade landet utan körkort så det blev till att beställa lämpa och börja öva i hans gamla Audi (frid över dess minne)

Första gången så åkte vi ner till en gammal silo och skulle öva start och stopp där ,jag var inte det minsta orolig, mannen hade sagt att bilen var extremt lättkörd...det var den inte, inte alls! den hoppade och skuttade framåt och dog gång på gång motorstoppsdöden...då tvivlade den annars så självsäkra Anna på att någonsin få körkort...det gjorde möjligtvis mannen också..

Men vi nötte och blötte, harvade på så ofta vi kunde ...otroligt nog så gick det bättre och bättre! det tyckte nog inte darling när jag skulle öva fickparkering mot trottoarkant...jag blev förvånad hur mycket det kunde låta om ett par fälgar som hade närkontakt med stenkant? mannen höll dock god min och sa sammanbitet...Du Anna? det här får du öva med en trafikskolebil istället...vamenahanmedet? va?

Det var troligtvis då som Audin började hata mig...för efter det så gick sak för sak sönder på bilen och alltid när jag körde, mannen trodde att bilen blev förbannad när jag körde och så var det nog..

Vi bestämde att jag skulle ta några lektioner på körskola och ta halkbanan där...inne i U-a så fanns det knappt tider och jag som vill att saker ska gå fort ringde V-ås istället och bokade in tider där, glad i hågen med en aningens för stort självförtroende så var jag snart på plats där...insåg ganska snart att jag hade fått en körlärare from hell...en sån där som tror på läran bryt ner-bygg upp..var fler än en gång som jag grät en skvätt när jag kom hem och intygade att jag aldrig mer skulle dit!

Mannen var dock lugn och tröstade och stöttade...eller han sa så här "Anna...fixar du inte körkortet nu så blir det aldrig av" och det blev en spark i arslet på mig...bet ihop och åkte till gestapo-lena ännu en gång...

Plötsligt var det dags för uppkörning...svett i armhålor,svett i ögonen...kiss o bajsnödig på samma gång...kräkfärdig,törstig och hungrig...nervös med andra ord.

De hade varnat mig för kugg-ulla...hon som var allas skräck...hon som kuggade det mesta...jag frågade direkt om det var kugg-ulla som jag hade fått? jag såg henne på håll...en bastant dam som passerat sina bästa år, med knytblus och sträng min...men de lugnade mig med orden "näää..det där är inte hon, den här är jättesnäll"!

Efteråt fick jag veta att det var kugg-ulla som jag körde upp för...men jag fixade det!! jag hade körkort! när jag kollade mobilen efter uppkörningen hade jag fått från mannen "snälla...säg att jag kan kasta den gröna skylten?" och det kunde han.

Andra bilar än Audin har hatat mig...jag var säkert ett roligt skämt på bilfirman där vår förra bil var inne på reparation...jag gick igenom inte mindre än tre! lånebilar från dem...den första gick kopplingen sönder på...mitt på 55:an med matkassar o barn, den andra...en volvo fick jag explosionspunka på...jättekul när man upptäcker att fälgkorset i bilen är spräckt...den tredje som var en minibuss pajjade automatlådan på...tack o lov så gillar vår Dodge mig...annars hade det blitt dyrt.