Aldrig mer promma..

Jag gillar att gå, älskar att ta en långprommis men efter denna dagen har jag ändrat uppfattning...skulle lämna in bilen för provtryckning av AC´n direkt på morgonen och fixade frulle till barnen,duschade och åkte..plättlätt.
Kommer till bilfirman och trodde i min lilla värld att de skulle provtrycka på en gång men si AC´killarna skulle komma klockan 08...så då tänkte jag ta en prommis bort till vårdcentralen för att lämna ett prov, det var drop-in mellan 8-9 och börjar den långa färden..som visar sig vara längre än jag trott.
Alla som känner mig vet att om man slår upp sämst lokalsinne i ordboken så står mitt namn där..jag inser att jag har tagit en grym omväg..jaja...det är fint för benen!
Kommer in på VC efter en rask prommis på nästan en timme..sätter mig i väntrummet..och alla som prommat riktigt hårt och dessutom i blåst vet vad som händer när man sätter sig ner i ett väntrum utan luftkonditionering..svetten rinner!
Det rann på ryggen,i ansiktet och under de små skinnpåsar som ska kallas tuttar...alla andra trodde säkert att jag var nervös :-D
Fick vänta nästan 45 minuter innan det var dags att lämna en prov från min sladdriga kropp..väl ute därifrån så börjar prommisen tillbaka...som visserligen blir lite kortare då jag fått kläm på vilken väg jag ska ta..kommer fram till bilfirman där de tittar förvånat på mig? jahaja...den ska provtryckas ett par timmar till...rullgardin! och jag bannar telenorpojken som glömde lägga in min kod så att jag inte kunnat låsa upp mobilen...fast jag bannar mest mig själv som inte faxat in en underskrift...då hade jag kanske haft mobil nu.
Börjar försöka lokalisera en busshållplats...en prommis till på ca 20 minuter och på slutet gör sig fogarna sig påminda...de sista 500 meterna hugger det som knivar i höfterna för varje steg jag tar och i min vilda fantasi så drömmer jag om att någon bekanting kör förbi och bara "men hej där! ska´ru ha skjuts?"
Ingen kommer och räddar mig utan det är bara att knata på...20 meter innan hållplatsen så susar MIN buss förbi..så det blir att snällt vänta 20 minuter på nästa.
En kvinna går förbi och tittar lite extra länge på mig...jag undrar varför? inser att jag har på mina smalbrallor...de jag ser väldigt smal uti..har ett linne med lite coola tryck på..och med armarna synliga så syns flera av tatueringarna, dessutom så har jag fortfarande ett stort blåmärke som börjar skifta i grönt nära armvecket, efter att ha fått en spontan tromboflebit..
Och precis då inser jag att jag måste se ut som crackare,pundare,silspån,knarkskalle...smal,tatuerad och blåmärken i armveck...jag sliter raskt fram ett nummer av året runt och börjar hysteriskt läsa recept! önskar att jag hade haft en skylt att hänga på bröstet "pryd 6-barnsmamma som älskar att laga mat, gärna ekologiskt! har aldrig testat droger" men då kommer bussen...jag älskade bussen i det ögonblicket.
Väl hemma så blev det en stor tallrik rabarberkräm m. vaniljsmak,ett gäng mackor och kokta ägg med snuskigt mycket kaviar på :)